.

Vi tar fram idéboken nu. Snart har vi tagit över världen.
Vi kommer.
Vi kommer.
I taxin, i hallen, överallt.

Fan vad jag har blivit bra på att skjuta upp saker. Har slaggat lite för mycket på sistonde.
Här är en lista på saker som jag borde ha gjort för länge sedan:

1. Fixa designen på bloggen
2. Betala min tradera-faktura
3. Skriva klart min loggbok (skolarbete)
4. Bestämma vad jag ska skriva om i min C-uppsats.
5. Kolla på den amerikanska versionen av låt den rätte komma in.

Kära läsare,
Jag vet att bloggen ser ut som schit nu men jag lovar att fixa till den när jag har tid.

Julia 10 år fixade mitt hår.
Vad tycker ni?

Mitt huvud har gått sönder. Ni förstår inte. Det känns som att någon har stoppat isbitar i min hjärna. Det ilar. Underskatta inte regeln: varannan vatten.

...

Ville bara säga Hej.

Heeey you guys!

So this morning I was like coffe please! And then I was like Melissa should we powerwalk? And she was like yeah totally, I so need to burn some calories from that tomato I ate last week. And I was like OMG YOU ATE A ENTIRE TOMATO?! And she was like so embarressed and I was like so bitchy about it. But hey you wanna stay gorgeous you gotta stop eating right? Cause that's like what life is all about. Stay beautiful and karma won't bite you in the ass!

Okaaay, jag förstår inte riktigt varför förändringar som sker runtomkring en ska plötsligt fyrdubblas och på samma gång.

• Jag har en storasyster som flyttar 29 minuter(t-banan) ifrån mig.

• Jag har en bästa vän som flyttar till spånga villastad och blir 30 minuter(buss) ifrån mig, och hon har bott 30 sekunder ifrån mig sedan jag var sju år.

• Jag har vänner jag inte träffar något mer, och vi har ändå hängt ihop som en klump under sommaren och andra årstider. Och utifrån dessa vänner hade jag en som stack ut ifrån resten, men honom kommer vi inte umgås med på samma sätt något mer.

Jag kan tycka om förändringar och acceptera att saker och ting inte kommer se likadant ut för resten av våra liv, men jag kan inte hjälpa att jag känner en stor fet klump med BUHU över allt detta just nu. Kanske är detta ett wake-up call för mig själv att ta ett steg ut och förändra det jag alltid velat förändra i mitt liv sedan jag var liten...?

Nu sitter jag här på jobbet igen...det känns så konstigt att sitta på biblioteket när man gör annat än att plugga men nu är det bara 11 dagar kvar.

I am not afraid to keep on living I am not afraid to walk this world alone Honey if you stay, I'll be forgiven Nothing you can say can stop me going home

Mitt liv är så jävla stressigt nu. Jag är andfådd 24/7. Har det här någonting med att jag fyllt 22 år att göra? Är jag vuxen nu?.....då dör jag.

Jag älskar att dramatisera mitt liv och det skrämmer mig.